Donny Hathaway “[Giving up]” ([Donny Hathaway], 1971)

“Giving up so hard to do, I’ve tried But it just ain't no use”

Donny Hathaway var 33 år när han tog sina sista steg ut på balkongen på Essex Hotell, New York en kylig dag i mitten av januari 1979. Han ställde sig på balkongkanten och förmodligen tittade han ner de 15 våningar till gatan och tog ett sista andetag. Han lutade sig över kanten och försvann. Några sekunder senare hörs skrik från gatan. Hathaway hade slutligen gjort upp med demonerna som hade plågat honom under större delen av hans liv.

Hathaway föddes i Chicago, men uppfostrades i ST:Louis av sin mormor som var en gospelsångerska. Efter att studerat musik i Washington skulle han i slutet av 60-talet återvända till Chicago utan examen. Där fick han kontakt med Curtis Mayfield och hans skivetikett "Curtom". Det var på detta bolag som Hathaway producerade artister som The Staple Singers, Jerry Butler, The Impressions och Curtis Mayfield. Hathaways egna skivdebut kom 1969 med duetten "[I Thank You]" tillsammans med June Conquest.

Jerry Wexler var skivbolagsdirektör för Atlantic och kontrakterade Hathaway till Atco, (ett dotterbolag till Atlantic Records) på inrådan från saxofonisten King Curtis. Debutalbumet “Everything is Everything" gavs ut 1970 och innehöll hiten “[The Ghetto]”.

Hathaways andra självbetitlade album innehåller en av 70-tals soulens starkaste låtar, "Giving up". Låten gjorde först av [Gladys Knight & The Pips 1964]. Hennes version är bra, riktigt bra. Men det är Hathaways version som får håret på armarna att resa sig. Han fulländar låten. Jerry Wexler har beskrivit låten bäst “de flesta låtarna har tur att ha ett enda klimax, “Giving up” har en minst fyra”.

Hathaways största framgångar fick han med ett duetalbum med Roberta Flack. Samarbetet utmynnade i att Hathaway och Flack fick en Grammy samma år för spåret "[Where is The love]" från albumet.

Hans sista studio album och min personliga favorit "[Extensions of a Man]" som släpptes 1973.
 Hathaway stod på sin karriärs högpunkt. En hel värld förväntade sig att han skulle ta soulen vidare på samma sätt som Ray Charles och Aretha Franklin hade gjort. Men hans självförtroende sviktade och hans personlighet förändras. Han hade precis fått diagnosen paranoid schizofreni.

Det skulle dröja till 1978 innan han återvände till en inspelningsstudio för att spela in att nytt album och återigen tillsammans med Roberta Flack. Men på grund av hans psykiska ohälsa drog inspelningarna ut på tiden. Under en session 13 januari 1979 var hans psykiska tillstånd så dåligt att producenten bedömde att de inte kunde fortsätta inspelningen. Musikerna skickades hem och Hathaway återvände till sin lägenhet på Essex Hotell i New York.

Bara timmar senare hoppar Hathaway från sin balkong på 15 våningen. Han blev 33 år.

Hathaway skriver i album texten till "Extension Of a Man, "I love music. Period".

Vi tror dig, Donny.

Rekommenderat:

Donny Hathaway "[Never My Love: The Anthology]" . Denna boxen innehåller allt man behöver med Donny.